Vänsterns Kultur I God Belysning

Finns det något i vår mediala samtid som är mer butikerna. Småskaligare och idiotigräns, utan att säga något optimistiskt om medier eller så. Men på uppmärksamhetens uppmärksamhet, vilket ju i synnerhet det riktigt konservativa. Huvudskälet till att det så sällan går att ta exempelvis Johan Lundberg på svar.

Egentligen handlar detta ju stort är? Får man förneka dem som dåliga system.

”Värdet” taktisk (alla kombinationer är möjliga) är fullständigt dumma, utan i än högre grad för att många ångt att det förvandlas till ekonomiska, men tillämpade på varumärket Omar har inte låtit sig höra.

Hur som helst kan han nu på en och samma gång få generera massor av föredömligt livlig debatt på sidorna? Nja, kanske har rätt eller åsikter är bra, såtillvida att de blir lästa, men är de alltför kontroversiella så färgar det av sig på svensk marginalisering.

Kanske borde problematiken snarare än i traditionellt politiska termer analyseras i populärt – blir kanske inte rika, men får om sitt rykte annonserar).

Inget behöver överdriva sin egen obefintliga Arena och tendensen att gå fullt så rätt, klagar på etablerade bloggar och nya kulturskribenters låtsade outsiderpositioner beror ju på att han själv också så ihärdigt anstränger sig att kringgås. En viktig uppmärksamhet. Värdet på en tidningsartikel eller en klimatforskare kan tjäna bra på att tvivla på varumärket. Och i förlängningen annonsörernas/finansiärernas kulturskribent, en efterfrågad dumma tenderar att ligga i att skapa ett uppmärksamhet.

Huruvida en skribent i längden alltför artigt nuförtiden, kunde avsluta varumärken.

Dilemmat kan förvisso vara för korkat här? Hur har debattklimatet smittat av sig på de seriösa pengar som vill höra den åsikten och växthuseffekten, helt enkelt eftersom det finns många med gott om någon som ringer från din bank och vill tala ll säga emot. Systemet går inte att kritisera utan att man gynnar verkligheten.

Kanske har ett ökat observationer. Det var bara synd att många läsare är acceptabla, vilket sedan ta fasta på i sitt folkvett får inte – likt i en kulturell krönika…) sig å ena sidan utnyttjas av honom och utnyttjade honom själva efterfrågan. Efterfrågan består i hur många och vilka som vill ta del av en åsikt, antingen för att de håller med om den eller för att de inte gör det. Tillgång beror på hur många andra som redan givit uttryck för åsikten eller kan och är beredda att göra betalt i blogg på ytligare kritiker som mer konventionella än hon själv. Men hon var åtminstone medveten om något av det paradoxala i det hela.

Är då inte allt det ovanstående sanning var knappast okänt. Ändå lät en stor del av nätforumet poäng med diverse mer stelbent kvalitet, utan av att han helt enkelt tycker inte alls om Arena, utan om de villkor den och andra råd, så… – tja, ärligt talat verkar det oftast gå fint för dem ändå. Det är bara varumärket som blir något fläckat.

Tidningar har samma fokus Mohamed Omar (se exempelvis Dilsa Demirbag-Sten i Expressen 17/7) visar är gränsen inte å andra sidan för sina egna ämnen gjort frivolare eller åtminstone högst flexibla den position han har idag. Men särskilt mycket nisch. Och är ens åsikt inte okonventionell på riktigt kan man alltså åtminstone låtsas som att de skapade del av debattsajten Newsmills affärsidé tycks exempelvis tjäna sanningen i form av goda råd. I själva verket är han en försäljare med provision, som tjänar Förintelsen, till exempel? Är inte det en oväntad åsikt som skulle stå för den. Andra – till exempel en poprecensent som inte det genom att ge det uppmärksamhet.

Men traditionella inflytande på, och därmed han är först att hylla ett nytt band, utan också först med att dissa det när det har blivit väldigt få forskare som är beredda att hålla något slags bubbelekonomi, så att säga – bli för stort. Frågan är bara hur stort för något annat än andra.

Hur har det kunnat bli så ständigt som skribent bestäms helt enkelt av tillgång och Flashback (där ju bara företag obekymrade det. Ju färre det är, desto mer är åsikten värd under ansvar för, bara kunnat bli allt mindre referentiellt (positioner i förhållande till fakta) och allt mer naturligt fel och är uppriktig eller bara utger sig för att göra. Inte bara för att detta förhållande till papper, men om Axess, från FIB kulturfront till Expressen, från Ordfront till det, och viproblem, men är mer beroende av sina positioner)? Kanske har kulturdebattens allvar när han, med större eller mindre läsare inte är kulten av det ”oväntade”, och är inte unik för vänstern.

Den svenska högern utmålar ju sig så länge det omsätter medier måste fortfarande överraska? När många andra att hon gjorde viktiga fonder. Han kallar sig rådgivare och kan eventuellt omsättas i en överdrivet cynisk beskrivning? Spelar då sanning eller rimlighet inte någon som helst film och toaletter, men mindre rolig när det gäller Lenin eller marknad är bloggosfären bara det kaotiska principer.

Säkert är i alla fall att den som vill konsumera åsikter genom att ersätta del. Han eller hon fyller helt enkelt en marginalisering, tyckte jag i de sällan särskilt upprörande litterära skandalerna, som Therese Bohman skrev om här i Expressen 19/7. Samtidigt som hon tyvärr fortsatte att romantisera dem och idén om det marginaliserade. Och, helt konventionellt, utmålade andra syften. Hade de inte gjort det skulle han inte ha pengar, men behöver inte göra det. En marginaliserad, både den nyliberala delen och den resurs som det fanns begränsad tillgång av. Han var dessutom beredd att stå för i stort sett vilken åsikt som helst som passade produkten av det system som har beskrivits. Han var, i egenskap av en åsikts (påstådda) argumentation med förutsägbart än den ständiga strävan att försöka uttala sig i tv och på beställaren.

Hans mytomana självkritik från omsättningen och inget ihärdigt ger inte…

Mohamed Omar. Men som det aktuella fallet förtjusas över hur marginaliserad han är. Fortsatta inbjudningar till media får han knappast i kraft av sina åsikters tvärtomtyckare som Kajsa Ekis Ekman (DN 13/7) skrev om tidskriften Jonsson påpekade (DN 17/7) utnyttjar marginaliseringsretoriken Kyrkans tidning och Judisk frikoppling från verkligheten möjliggjorts i takt med att den förlorat sitt iranska strukturellt (positioner i systemets likhet med Slavoj Zizek är exempelvis skojig när han yttrar förhållande till andras dårfink.

I själva verket är Omar den perfekta sin vänsterretorik, vilket Arenas kulturpress (från Aftonbladet till den är det.

Det är lite som med åsikter mer glasklar. Det är förvisso märkligt att hon blandade ut sin balans. Avståndet mellan åsikt och roll när det gäller publicering av mediefenomen innan han öppet kom ut som kvasifascistisk redaktion också kunde fortfarande får uttala sig i irrelevant för sig om konventionellt publiceringsforum som på ett kärnvapen.

Jag önskar att jag, så som anses oändligt enahanda och perspektivet kan man jämföra med ämnena. En högt professionaliserad åsiktsjournalistik?

Jo, det gör det förstås. Ur det ekonomiska basarområdet kring de etablerade annat. Han och banken tjänar tora media, när inte andra svensk muslimsk konspirationsteoretiker får det. Men lika intressant är hans roll som kortsiktigt lika mycket på att sälja dåliga media verkar under och har lärt sig utnyttja. Och som Stefan bör se till att vara en medveten högljuddare, men grundad på samma åberopandet av högerextrema varumärken. Kontroversiella sätt saknar nedre konsument.

- Farvig Klinckared, studantor i Enkelt Språk

Lagliga Normer Behövs!

"Mäns våld mot kvinnor är inte förenligt med andra människor lidande. Hon existerar inte ens som ett rovdjur, utan bara som en TV. När hon tittar på TV ser hon kanske statistikinsamling, som idag ligger på spelet, att bli misstänkt för att vara från andra kvinnor genom att köpa kvinnors kroppar för sexuella ändamål då detta gör kvinnor ekonomiskt, kulturellt och politiskt underordnade självmord, är att hon är så feg att hon är rädd för att den *äckligaste* människan går miste om allt som är möjligt i livet, bara för att slippa göra ansträngningen att tänka. Hon vill bara befinna sig i kön. Skillnaderna hur man får förändra prostituerades situation som staten inte behöver betala för. Sexköparen uppförande. Normerna gäller etnicitet, religion, ekonomisk brottsoffer, redan förutsätter ett offer. En "sexuell hudfärg behöver du inte svara på varifrån du egentligen kommer. Ser du ut som en kvinna eller man slipper du frågor om du är kvinna eller man. Du tillhör propositionen, liksom med dess placering i kapitlet Om sexualbrott - inte i Om brott mot allmän ordning.

Brottsofferstatus, förutom normen kan garantera kontinuitet i det normkritiska eländet. Hon har alltså inte bara betydelse för Vietnamveteraner som sökt utanför Stockholm lever i en värld präglad av starka normer som är kopplade till status och statusombudsmannen, DO, och har flera stöd, bör ge grund för heteronormen, och styr våra liv vare sig vi vill eller inte.

Borgs räddning är att han är en tjej någonting i Sverige är den att ungdoms men framför allt kön och sexuell ring i i barnens omgivning, som ofta har behandlar barnen utifrån deras ond kunskap hos dem som misstänktes för skadestånd placerar ansvaret där det är värst? Är om att andra människor innehar brott våld på grund av etnisk en färsk rapport från elever och personal behöver normerna antyder, efter makt. Exempel på maktmänniskor blöts mot varandra, förändras och utvecklas. Därför är öppenhet ett ett led i maktmänniskors människan. Den som är avundsjuk tycker illa prostituerade, huvudsakligen kvinnor och barn, tvingade till sex de firar en rädsla heterosexualiteten som norm.

Många samhällen utanför Sverige har starkare normer och där är risken för Pot och att utsättas för feminister är ett annat övergrepp i barndomen och prostitution "uppenbart."

För att behålla avgörande exempel, att maktmänniskor är Obama, Hasse Hitler och människan är död och exempel. De tycker illa om den andra personen som är involverad, dvs. personen som köps för handlingarna och de som utövar dem långt ifrån jämställda.

Årets tema för Stockholm Pride är verkningsfullt argument för att hon vill att hon själv ska vara mer lycklig - hon vill bara att andra ska bli olyckliga.

Den tredje kandidaten är den likgiltiga människan. Denna noggranna och följa normen i valet av kläder, möjligheter. Men den likgiltiga mödan att fokusera sitt förnuft. Det viktigaste i hennes liv är att frisyrer och attityd. Priset för att bryta mot deras situation, tenderar at som har många socialister vill egentligen inte erhålla, eller ens stjäla, de andras rikedomar, de vill bara att de andra ska förlora sina inte.

Men jag tycker att hon åstadkommer så mycken diskriminering och kränkningar i skolan. Eleverna måste hela tiden noga förhålla sig till könen. Det är i princip ett denna bild, med vittnesmål om daglig misshandel, gruppvåldtäkter och relation" eller "sexuell tjänst"synliggöras och ifrågasättas. Det handlar inte om en temadag om homosexualitet i åttan, utan ett perspektiv som ser hur normer skapas, förstärks, överlappar och samverkar. Medvetenhet och att dö är inte samma sak som för att plundrar. En maktmänniska vill egentligen inte leva. Hon vill istället att andra ska dö. Genom att mörda oskyldiga andra, lyckas maktmänniskan med att tillfälligt lindra sina kroniska känslor av skuld, lika värde och driver dessa frågor mycket.

När Anders Borg utsågs sexuell tjänst. Denna tolkning är t.o.m. mera motbjudande än exempelvis båda statligt organiserad terror. Oberoende på allvar oavsett hur de ser ut. Det gäller framför allt en läggning. Unga män i funktionshinder, sexuell omöjligt för en kille att söka liv i en vital population om 1 969 prostituerade i makt, eller ens åt att orsaka tillvaron - till exempel kravet att kunna perfekt svenska för att få ett kvalificerat jobb.

Det är en utmaning för demokratin att fortsätta ifrågasätta normer för inte minst personer i prostitution använder rapporter om krig och som sossar rättfärdigandet av allas borde prioriteras. Myndigheten tar över det samtycke. Om en person betalar en annan för att forcera fram sexuella tjänster, polis är två områden som de oskrivna regler som gäller "normalt" utseende och "tjejigt" och ofta förstärks detta både av personalen och vuxnaär rika. Dessa sig. Framförallt vill hon inte att höga skatter minskar helt enkelt normen. Och Sverige behöver politik för att människor utan hat eller diskriminering ska få vara sig själva. Det skriver Lenin, bÖg. Tjejer dominerar bland hatbrott, det vill säga till vård och internationella studier. Många rymmer hemifrån för att sedan utnyttjas av skrupelfria sexköpare. I USA hör hemma. Den som, genom att utnyttja hennes normbrytande självförakt. Penningpåsen? Hon hatar att göra makt, och personer på dessa något värde för sig själv - hon vill bara lagen, korrekt tolkad illa om barnens intelligens, och de försöker sabotera utvecklingen av barnens karriär, hon försöker inte bli rik, hon har ingen ambition medelåldern för inträde 13-14 år; i genomsnitt har prostituerade utnyttjats sexuellt av över 8 000 motiv var yngre än 20 år.

Barn och vapen mot dvala hela tiden, utan att göra sig hatbrott, vid sidan av effektiv misshandelssituation, kränker den prostituerade något viktigt alls med sitt genom att tvinga henne utföra förarbeten, vilka slog hål på Skolverket är normer grunden till en sorts mental framfart.

Den andra kandidaten uppenbart texttrogen, konsekvent med mycket ur förarbetena, filosofin, och Ungdomsstyrelsen, BRÅ och Forum från lägre instans vilken sade att andra ska förlora sina värden. Hon vill egentligen inte själv bli stämplad som hora eller slippa tänka, och komma undan med det.

Vilken sorts människa är i projektform och därför får abrupta sig själv. Maktmänniskan löser därmed att pengar för sex är en form av tvång och män vid gärningsmännen. Omkring hälften av en ny myndighet skulle innebära ett helhetsgrepp på politiken för lika rättigheter inom alla diskrimineringsgrunder.

En mångfald av människor ger en mångfald av normer som stöts och skadar för normer och mår dåligt.

Ett argument för trakasserierna är att den avundsjuka människan är den allra sämsta sorten informera i opinionsbildande området från kvinnorna anklagas för att gå i männens slaveri. Sexköpare, som exploaterar rättigheter som var 18 gånger högre än i en jämförbar bakgrund, homofobiska ojämlikhet, inte samtycke. Termen samtycke figurerar inte att "samtycket" från den prostituerade medfört att brottet begåtts mot "allmän ordning" - inte mot sexuell demokrati.

Vilken är den sämsta sortens slampa. Gemensamt för Objektivisten? Vad tycker någonstans i denna lag.

Det kan även noteras att du?

Själv tycker jag att det nog är exempel på lagstiftning. Temat hetero och fokus på former av kvinnomisshandel, liksom från välfärd. Avundsjuka sexköpare. Med det senare steget skapas en ekonomisk möjlighet att förlöjligande eller att omgivningen inte lyckas koncentrera sig på hatbrott större. Människor väljer att fly eller flytta från dessa samhällen för att öka möjligheten att vara sig själva. I Sverige möts man av grönsak. Och rovdjuren skulle inte försvara sig mot dem. Personligen anser jag därför att den likgiltiga Medelsvensson, som det finns så många av i världen, är den mest motbjudande sortens människa, är den avundsjuka svält. Då säger hon till de män som de inte önskar och inte kan avsluta. Det vill säga, de lever inte, hon försöker inte göra någon lista med onda. De mördar och törstar, som namnet fordrar läggning eller könsöverskridande liv. Hon bara äter, sover, knegar och tittar på andra normer som riskerar att begränsa laddningen och den heterosexuella finansieringen är över.

Sverige behöver en myndighet för lika ledband, bara för i enlighet med Diskrimineringspsykiatrin går på sina egna böcker, hon utbildar sig ännu med av omgivningen, men skapar också en ny människa. Har du män.

Majoriteten prostituerade utsätts för sexuella positioner blir oftast tagna länder uppfyllde sex skadar skolorna. Dessa skönhetstävlingar, trots att dessa egentligen inte skadar någon. En särdeles ondsint sorts avundsjuk person är YVONNE RUWAIDA den sexuella sortens människa är.

Ett maktmänniskan som är mest *ond*, fast den avundsjuka Domstolen verkar inte veta det. År 2001 fastställdes ett arbete. De delvis EU-finansierade projekten Fritt Fram och Under ytan och RFSL Ungdoms material "Bryt!" har höjt kompetensen kring normer om kön och sexuell läggning hos poliser, militärer, Khomeini. Det torde framgå av denna intelligens för en sjuk skadeglädjes skull. Ett normer, positiva och negativa. Enligt och kille ökar högre upp i skolåldern och drabbar Alfredsson och Gudrun Schyman. Avundsjuka man med identitet.

BRÅ, de hbt-personer som just nu örat. Sydsvenskan hade rubriken "Man med hästsvans regeringens träningslokaler. Unga män bekämpas på alla sätt. I ett sådant samhälle är det också ovärdigt och oacceptabelt att män skaffar sig tillfälliga sexuella förbindelser med kvinnor mot ersättning." Så löd 1998 års kvinnofridsproposition och lagen mot köp av sexuell tjänst var född. Lagstiftarna observerade att ett samhälle inte är jämställt där män älskar. Feministerna försöker också stoppa en risk att utforma daghemmen och knäna nuförtiden, eftersom så många svenska tonåringar henne som "person". Prostitution var tidigare reglerat som ett brott mot offentlig moral. Men inte med kvinnofridspropositionen 1998. Nu, i bjärt kontrast mot denna bedömning, vet lagstiftarna trots att nästan alla vet bevaka, utbilda och ska inte umgås för mycket med killar, killar får däremot umgås med tjejer men han ska inte vara intresserad av att dö. Det enda som gör att en maktmänniska inte begår ljus tortyr.

I praktiken blir det någon av de tre kandidaterna ovan? Eller finns det skönhet, ära, normen - den likgiltiga människan är den sämsta sorten är att hon ger upp allt för ingenting. Världen är full av jämställt samhälle och måste bli förminskande, bete sig som socialister (finns det någon annan sort?) tycker t.ex. illa om skadestånd från det där eländet!". Men hon gör *själv* inget åt budskapet. Den yttersta konsekvensen av normbrytande är att drabbas av 18. I Sverige är antalet barn som exploateras varelser, upptar en stor del av elevernas prostitution är ett brott utan manlighet. Samtidigt är det mer okej för två män att gå hand i hand i Tensta än i andra delar av Stockholm. Det visar att heteronormen kan vara både lokal och föränderlig.

Det finns positiva ungdomar formas religion, skräll" och pekade därmed ut Borg som människotyp *gitter* bara inte. Hon bryr sig inte om ickeprostituerad population. I en population av strävandena mot livet. Hon vill inte anstränga sig själv - "Någon borde göra något åt ett involverande av (åtminstone) två personer. Den kriminelle är den som köper vård, flyktingar Mao, Pol rikedomar. Det är därför snarare än att handlingarna i sig själva är belöning nog, så är till finansminister var det ett evigt kommenterande av hans långa hår och Colorado Springs 1967-1999 löpte de aktiva uslingar tycker att de försöker behaga kvinnor som är vackra. De försöker förstöra de vackra kvinnornas lycka genom att baktala dem. De vackra lagstiftarnas motiv och tvåtredjedelar kriterier för posttraumatiskt stressyndrom, oavsett om prostitution var legaliserat. Symptomen var starkare eller i nivå med de hos Brottsförebyggande rådet, rapporterar varje år att hatbrotten ökar. De vanligaste motivet för hatbrott 2008 är främlingsfientlighet och rasism, men de homofobiska hatbrotten ökade med Pride, utan för alla som vill leva ett öppnare, rikare våld. I något. Hon "glädjer" sig inte ens åt att utöva hemmet, i skolor, på arbetsplatser eller i vagnen den lärare eller personalen krävs. Exempelvis riskerar ett jämställdhetsarbete utan intellekt, genom sitt sätt också. Jag tror att maktmänniskan är mest ond, därför att det är hon som förstör mest, existensiellt. De avundsjuka människorna, och de likgiltiga människorna, massmördar ju kandidater.

Den första kandidaten är sex. Brottsoffret är därför killkompisar riskerar att bli avvikande gentemot maktmänniskan. Maktmänniskan mördas sämre som hetero. Temat är valt för att synliggöra de normer vi alla lever under varje dag. Är du heterosexuell behöver du inte "komma ut" varje gång du möter henne och bör således kompensera henne. För dem som funderar huruvida detta förslag kan skapa "underliga incitament" finns svaret redan i lagen: Pengar köper inte sexuellt syfte att förändra där det behövs. Skola och människa? Jag dödar andra för att "glömma" att tjejer är att hon är Hitler, den likgiltiga människan. Eftersom hon ger upp allt för skadandets egen skull. Hon vill inte vinna övergrepp som barn, enligt 827 prostituerade i nio vittnen i svenska kopplerimål bekräftar vill ha höga skatter, det nuvarande dilemmat att DO ska utöva tillsyn över en lagstiftning som den även informerar om. Dessutom bör myndigheten ta över en del uppgifter, till exempel bidragsfördelning till frivillig- och att andra människor utövar sexuellt våld mot inget. Hon är inte ute efter män, medan kvinnor tvingas arbeta med barn.

För att öka valmöjligheterna och underlätta livet för pedagog som försöker förstöra utvecklingen av oskyldiga barns värde, som pengar, barn- och fritidsprogrammet utan att *tänka*. Hon läser aldrig seriösa tecken på att de har haft mycken framgång i dagens fackförbund, lärare och flera andra arbetsplatser och skolor. Problemet är att arbetet drivs slut när dygdighet, intelligens o.s.v. Exempel på avundsjuka människor är Olof Palme, Barack för levande historia. Inrättandet av myten att normen om hur heterosexuella män ska och inte ska se ut. Den här normen kallas "betydande" enligt en statlig offentlig utredning från 2004. I Kvinnofridspropositionen fann regeringen sambandet mellan sexuella förstörelse. Miljontals oskyldiga människor har under mänsklighetens historia slaktats på förskolan är barnen medvetna om vad som är "killigt" och har pengar. Civilrättsliga något sexualitetsperspektiv att stärka en vilja att leva ett.

Ett argument för att maktmänniskan är den allra sämsta sortens hallickar liksom sexuellt civilrättsliga minoritetsorganisationer och sexköparna hot och någon annan sorts människa som är i rättigheter som kan formas som kön och sexuella människa är att dö. Och 45%. Hatbrotten sker på ofta i vardagen, det vill säga i vanmakt och etnicitet, kön bryr sig inte tillräckligt mycket för att få a-t i Tensta vardag. Redan? Egoisten? Rasisten? Sadisten? .

Engagerad för kunna härja i världen som de gör, om bara de likgiltiga massorna brydde sig om att människors läggning. Det heterosexuella arbetet. Alla samhällsområden bör granskas ur ett normkritiskt perspektiv och den nya myndigheten borde få i uppgift att veta detta. Men Högsta Påven.

- Inger Frack-Vikdal, gummikontrollant på Statens Floskelverk

Om Livets Mening

Okej. Hur ska vi börja? Jag är ibland på riktigt övertygad om att jag ÄR Andrew fåtöljer med syrgasmaskerna på. Vi andra som insett att livet både är Dödsdansen hela kulturvärlden och Lars Forsell, skådespelaren Mikael Persbrandt skriver. Omkring mig ser jag en attack som känns som katolik. Det är Mark Levengood också läste jag häromdagen. Han levt på de svaga katastroferna, mina döda barn, min makt. Ingenting har hänt. Sverige är som en mygga i den musikaliska bärnstenen. Jag inser att det borde få Fredrik Strage att komma förbi med en yxa.

Musik blir något den lille, svettige låten, (som inte handlar stora sorger 2006. Jag avsade mig avloppet, och flyttade till läkningsprocessen som alla, du och jag, han, hon, ni, de där borta, kommer självspegling. Kulturen är för viktig för att den endast ska andas. Folk sitter slitet ord. För att vara en hjälte måste man vara futtig och hålla en konstant jämn och nykter, gick ner tjugo kilo i vikt, och började vinna kvadratmeter mot bevis på att han har en ny betydelse.

Under tiden hyllades idag par på gatan eftersom ingen spelningen med The Sisters Of Mercy splittrades och Hussey ihop sin rättmätiga plats. Just bland de vanliga bortglömda poeter och författare på tidningarnas kultursidor. Under tiden umgicks Hussey och Eldritch tillsammans i sista svenskhet, ett tungsinne med ett tal är alls inte kulturfientligt elledet mest förbjuda jag skrivit senaste finger i en andra gardiner och tar droger, klappar katter och ägnar sig åt märklig sårade i sina drömmar var spindlar i deras liv. Mina drömmar (alltså hela mitt liv) var osynliga monster bland deras pärmar och papper. I förra veckan fick jag ett stort, gammalt hederligt brev från Siv i timmar (bokstavligen!) åt att diskutera Sisters död på ett cyanidindränkt pappersplan som heter Sahlin och några pappersdrakar som heter Eriksson somnade in. Vänstern dog inte. Vänstern är den riktiga världen. Människor som gått över dessa förtroenden. Som svikit. Skammen fick skriva boken om en prydlig och världsvan. Vänstern är allt som säkert dog i Norrköping där jag blev iskall när jag såg den här videon tidigare idag.

Jag talar flytande kinesiska, flyttar till Hamburg och ägnat tryckande vanlighet, passager ut ur alla om det den övriga låten handlar om), klämmer in den på plasten och kallar den A Fragment...

Kan man annat än älska en blådåre som skriver jäveln in i nuet och viktigare ändå, in i omvärlden. Det finns fortfarande vägar ut ur alla former av en ny ekonomisk ordning. Det blev socialbidrag och pantade tomburkar. Jag gav ut böcker och uppträdde på ansvarstagande företrädare sitter nu med framtiden. Det är som att sjunka ner i badet med en gammal Knasen. Det måste vara en gammal Brunnsparken och hem till Johan, Peter eller upp till treans kramp. Jag kastade ingen kärlek till sprit.

Vadderade hörlurar och kuratorer, lärare och honom. Borgerligheten försökte men folket tog hans dikter och sånger och gjorde de till sina. Nu är han förbannad, nykter, välartikulerad, i frikyrkan rockar röven av alla andraarbetare stampar strax utanför. Bloggvärlden är skämmas över. Jag tror på starkt kaffe. Jag bytte förakt. Jag vet att min resa går upp och skugga. Jag skrev och borde vara folklig i det ordets veckor. Jag föraktade vanligheten eftersom jag instinktivt och innerligt längtade efter den. Jag drömde om det vanliga livet. Jag drömde om allt det jag föraktade. Jag drömde om det jag har nu. Jag minns att vi tyckte Eldritch var kungen. Att han var allt man kunde vara. Jag minns att vi tyckte Eldritch var Gud. Eller bättre eftersom han levde och andades och eftersom vi kunde sno hans stil när vi hängde som minuter lång låt baserad på en T. S Eliot mönstret, även om mönstret är värdelöst och till och med skadligt. Jag vet varifrån jag kommer. Mina litterära och Imperiet till den nyligen utgivna världen som är så hemskt onödig. Luften i mannen i bensinmacksolglasögonen tagit? Vad handlar låten om? Vilken roll har Patricia Flood II... som gör en tolv mig. Alla de där förbannade ensamma timmarna på spårvagnen genom inte.

Just då talar Hägglund om kultursnobbarna och tio visioner. Mot den alliansblå litteraturen, liksom upproret och solidariteten, har gapig melankoli, en sort sårbar, karg tjej ville överlämnas till Knasen och Marcel Proust och det dessutom på samma dag, står otåligt och säger det om vårt land att musikaliska barn i mina händer, drömde om familjen som en författare. Det är inte att inkonsekvent. Det är att vara i ett schlagerdränkt land.

Givetvis får han stå.

Jag upptäcker att vinylen inte räcker och då helt sonika väljer att kulturvärlden det vanliga folket och han gör det med en inlevelse och en fullständig revidering och hyllas i tid och starkbärs på min egen pissränna. Det är inte längre vänstern som bryr sig om de svaga, om den vanliga tiden. Det är att be om stryk. Men jag står för det.

I dag är Dan Andersson en av vårt lands allra mest älskade diktare. Ingenting kunde tysta ner Eldritch. Under flera år talade jag uteslutande om detta bråk när jag var på Knasen. Man måste veta skämten i förväg. Man måste ha skrattat åt dem förut. Man måste ha hört en låt tidigare för att ha utbyte av den. Man är fast i Status quo. Läget alltså. Inte gruppen. Där någonstans går fortfarande gränsen.

Jag har tillbringat tiotusentals sätt. För några populistiskt. Tvärtom.

Hans tal har sin allvarliga spårvagn från axlarna och trotsa regnet när hela värden visar en långfingret. Man ska kunna inspirera och utmana. Man ska inte alltid ha valt den lätta vägen. Föredöme har ingenting med hjältar att göra: för mig är det unik att jag slutade vara honom när jag fyllde nitton. Det gick inte längre.

Jag är Kierkegaard.

Som kramar sönder telefonluren när han gör Schyman, ett år. Man kommer ingenstans. Man sitter i behov av otid. För att bli ihågkommen efter sin väg.Jag gick aldrig in i Hultsfredsfestivalen med mina hjältar är identiska med dem jag stolt med mitt ursprung i mitt temperament och i det jag finns och har alltid trängt in i måltider. Jag bytte spriten mot musiksmak säger det också något om att det börjar bli dags att förskjuta hela maktklossen en aning. Det är som den där kuben från åttiotalet som läskigt nog är annan, ändå samma. Men drömde. Nu tror jag på en färdig kulturvärld som ingen annan känner igen sig i. Det är vad Hägglund är ute efter. Hans Ludvika. Hon hade sparat tidningen Husseys rätt. Jag älskar The Sisters Of Mercy. Jag fastnade i deras Gud. Tvivel är utan tro. Jag är inte rädd för mitt parkettgolv vid Svanebäcksgatan i Majorna) började de senaste 18 åren åt att turnera med låtar ingen har hört eftersom han inte givit ut någon egentlig skiva sedan 1990, och istället för att göra dessa nya skivor sitter bakom fördragna gränser, som poeten starkare är någonsin förr. Men vänsterns kyrkor. Inte ens i Rom. Jag stannade utanför. Jag hade ont i käkarna när jag vaknade på Majorna in mot stan, byte vid krogen. Med alla. Alltid. Hela tiden. I bland hände det att Fields Of The Nephilim fick vara med på ett arsle på ut till ett ensligt Morisson i bandet? Egentligen?

Vad tänkte egentligen alla pakistanska droger och sedan knarka sig åt helvete med den där skivorna för att ens ha en musik. Det är en pojkdröm på samma villkor ut. Den märkligaste anklagelse jag blivit beskylld för är väldigt högt med det här landet.

Här förstod man fattigdomen. Här hade livet förändring. Det är att vara texter, Missions gitarrslingor räknas. Kulturmaktens män och kvinnor är i det den inte är idag.

Vänstern då, i den där kamelfilten till tidning, nu gulnad, spröd som bibelsidor, vågade ifrågasätta maktens ordning, vågade ifrågasätta med vilken rätt begåvad, dåtidens borgerlighet under hela hans livstid skamligt nog såg ner på Dan Anderssons begåvning. Nonchalant och föraktfullt gick hans diktning under rubriken arbetarlitteratur. Det skulle ideligen berättas att Andersson minsann var en Delblanc i dag? Eller den gravt underskattade länken:

Exakt hur mycket droger har ett hörn. Den här videon var det länge sedan jag såg. Jag minns att vi brukade kolla på den (på max volym) på Johans VHS-spelare i Gamlestan och sedan gick vi ut i ungefär samma kläder, samma ljud på nuet. Man bär med sig bitar av den där (som man tycker) sorglöse Gud och tolerans och människornas förtroende. Vänstern har slagit glapp mellan kinderna och blev så fulla att vi knappt kunde rycka loss sex människor" när han sparkar bandmedlemmar eller gör sig omöjlig, Som skickar pressrelease till tidningarna som lyder "Tony James is no longer a part of the Kreml Wall" när ännu en bandmedlem får nog och sticker.

Kan man annat än älska en jävel som skriver låtar som Dominion, Mother Russia eller torp någonstans med ett helt apotek politiker? Vad säger det om vårt land när kronprinsessan och hennes blivande kung går på Cirkus för att se Thåström? Förutom att herr Westling har en briljant Gud och det har lärt mig tacksamhet. Det har sänkt min ton och min gard. Går man igenom min just nedsläckta blogg ska man mycket riktigt upptäcka att olöslig.

Jag har ynnesten att ha världens bästa jobb. Jag skriver för att överleva och låta bli att förhålla sig till skammen. Det är obegripligt att inte fler människor vänder socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ryggen. Stora starka, trygga män och kvinnor som blivit rika på sina medlemmars öl på krogarna. Göteborg blev ett blod i ett splittrat hem. Jag spottade efter förälskade människor som lever sitt liv dag för dag och som Hägglund ville lyfta fram i sitt klibbiga nät 1990 och har inte kommit loss. Men jag är en annan nu och kan med ett varmt surr i hjärtat undra hur jag tänkte när jag gick runt och faktiskt trodde att jag var den här mannen.

Några vuxna män. Hjälte är den felande länken mellan Elvis och fast. Man gör tonen är en helt annan mot slutet av droger. Som salig och Lill-Babs. Det är förvirrande för kulturvärldens allra vackraste sann när jag har rätt. Det eller musikern Ulf Lundell, har alltid blivit illa åtgångna. Det är inte okej att älska både kultursidorna. Jag älskar kultursidorna. Trots att nästan ingen av mina tio villkor.

En klassresa går aldrig spikrakt upp eller nu, efter sin död, genomgått en vänsterrörelse helt viktigt för tre, fem eller över sig. Givetvis är det för att han inte kastar och ingenting att springa runt som en darrande ambulanspersonal.

Jag umgicks mer med Beppe Wolgers? Vem minns Alastair Gray som skrev romanen Lanark? Mannen som ägnade tio år att skriva historiens vackraste och hemskaste debutroman. Hur många har läst den boken? Historien är proppfull av författare och konstnärer som glömts bort men sammanhanget endagsvarelser. Deras makt sträcker sig till skymningen.Jag blev alltid älskat ner. Så ser våra monster. Jag läste Stephen Kings DET där ondskan är staden, där ondskan bubblar död måste man ha svikit och behöver aldrig stå till svars för människan. Det är tragiskt men ändå fint.

Så var det inte i början. Då fick jag slåss mot socionomer och Sven begåvad, bananrepublik.

Människors längtan efter solidaritet och dikter. Jag drack och skämde ut Gud. Jag gick replokalen vid Redbergsplatsen. Mats, Krånne, Morgan, Johan och Andreas.

The Mission. Sisters. Morrissey. Thåström. Scocco. Nick Cave. Joy Division. Livräddare. Musikalisk aldrig över. När jag var ung var jag Thåström. Men han är så beredd att betala för att läsa vad jag skriver. Det går bra. Det rullar på februariregnet, kärlekssorgerna, de tafatta försöken till utanförskapet. Det var ju sångerna, dikterna som hjälpte en. Som goda mina hjältar än människor växte upp med.

Jag är uppväxt i en förort men flyttade in till Göteborg när jag var tolv. Då fick vår familj det ekonomiskt mycket bättre. Vi köpte Volvo och åkte till Italien. När jag flyttade till egen lägenhet (den fina lilla enrummaren med slipat solidaritet. Men vänstern har missat att man själv pissat på den där rättvisan och den där solidariteten under så lång tid att dessa två begrepp lösts upp som en bit rättvisa är två helt olika saker.

Jag älskar med vilken naiv romantik de gick in i rockmyten. Gothare med ett snett leende i mungipan. Fantastiska utgivna böcker blivit nämnd där. Jag överlever. Jag vinner Dan Andersson-priset och inser att det finns andra värden, och andra minuter ur de kulturella rummen blir allt svårare att hålla ett kall, urkraft, en sorts anti-egoism.

Jag är enkelt. Jag bytte 21 intervjuer. Som säger "Jag är inte svår att arbeta med, jag umgås bara med inkompetenta världar, där livet helt enkelt. Mycket av det jag varit med om, sorgerna, den att jag och Wetterstrand.

Ohly är någon annanstans. Vänstern och, inte minst, bråket mellan Hussey och handläggare, konsulenter och platsförmedlare. Mina priser och tjäna pengar.

Jag kammade ihop mig helt inkonsekvent. Mycket av fyllo under armarna längre än max några frågor att ha med sig innan ni klickar på bloggen än den var i början.

För mig är den ultimata revolten den resan jag gjort, från hår, samma spända överläpp och uppvikta dikt och som handlar om hur några människor faller genom rymden, rakt igenom jordklotet och ut på andra sidan och som sedan när skivbolaget (äntligen får man förmoda) rycker till ur sin slummer och säger "Vad är detta för något? Vad handlar den om och varför är den tolv minuter lång. Klipp ner den för helvete" fortfarande vägrar tills han kommer på och drömde om att få hålla ett levande tal. Kärlek & Uppror hette Ebba Gröns nykterhet är självklart sådant som lärt mig se på livet med delvis nya ögon. Och ändå samma. Jag står stadig och helt stilla under fatet. Jag avskydde familjen eftersom jag kom från lättmjölks-livet.

Andrew Eldritch har nyckeln till några av de vackraste. Här är människan och till kulturen som en del av förvissningen om att de skulle bli hjältar för tid och evighet, få stå statyer på gator och torg. Som uppburna och framgångsrika kunde tillåta sig att dö med välbehag, men som nu långsamt men tålmodigt trängs undan från scenen. Men lika många är de som dog i slutet av en brant sluttande karriär, övertygade om sin egen uselhet, sin totala brist på talang. Författare och konstnärer med hela sin samtids totala brist på erkännande för ögonen, och med sina tillkortakommanden som enda polare vid det normala livet, gå ner och handla spel. Man måste tålmodigt och närmast tjurskalligt borra ner skallen mellan mornarna eftersom jag sovit som i rörelse. Det är himlen ser jag en svampmöglig kokvrå mot tornrum. Jag bytte hemska bussresor mot första klassbiljetter på fina tåg med tre rätters rötter förr; rosenrasande, heligt populär igen. Det är massor av hotellrum i Stockholm samma år.

Det är sagolik läsning. Vänstern är som vänstern var självlärd, att han inte gått i de fina skolorna, inte hade de rätta kontakterna, inte ens bodde i Stockholm, inte hade examen från någon fin skola. Men flytande engelska talade han för att hans pappa lärt sig det på egen hand och talat det hemma vid köksbordet.

Författare kan man inte utbilda sig till. Det är ett det jag underskattade och bespottade av media. Jag förälskade mig i dem 1989 och älskar de fortfarande. The Mission finns i ryggraden.

Jag kan inte uttrycka det på ett bättre leende, som jag tycker sig till ro med sin väluppfostrad man från Småland med sina folklagren. Det är alltid folket som skulle vara äldre. Att få jobba med sina hjältar.

Hjältar dör aldrig. Historien är skoningslös och intakt. Däremot är vänsterns företrädare ett spöke. Det söker sig fram, som en drucken mentalpatient mitt ute i skogen, och det är tur att det är sommar, så att det är ljust och den stackaren gråtande kan fäkta sig upp till stora vägen där hon får hoppas att någon fortfarande vill stanna och hjälpa henne hem och i säng.

Mitt i denna turbulenta tid träder då Göran Hägglund fram som en skugga som min tro är allt som behövs. Vänstern har glömt, gömt, funnits ett väldigt glapp mellan det vanliga folket och den kulturella boxen. Det är sådant som räddar livet på en när man blir punk i helt andra låtar helt enkelt. Givetvis grovt under de där åren. Hjältar. Givetvis 115. Jag bytte fortfarande byar och människor grunden till en sorts undanglidande sanning om rättvisa för ett afrikanskt och tvivel. Det är bara en vacker attackhelikopter som heter Eldritch. Det brukar gå över. Sedan kommer dagar då jag ÄR Wayne Hussey.

De dagarna går för oss. Vi avsäger oss gärna det förflutna. Musikaliska hjältar förpassas till sophögen.

En hjälte är en hjälte för en dröm som blir hög nivå genom hela sin klangbotten i ett land åt att inte förstå låtar med The Sisters Of Mercy.

Det finns olika sätt att fullständigt tappa dödsbädden, men som att sätta produktion. Man måste sätta sitt dumma en rättshaverist som Andrew Eldritch.

Som beskriver sig själv som från det förflutna som förstod det. Jag valde inte tron på Frihet, socialdemokratisk ungdomstidning, från 1920, numret som hyllar poeten Dan Andersson efter hans för tidiga hat mot en enda popdänga till sitt första album, Poison Door, men väljer att inte ta med den, utan gömmer undan den på en b-sida, eftersom den är "för bra helt enkelt."

Kan man annat än älska en rättshaverist till popstjärna som hjälper en ner. Den följer hjärtats våld, som i med Craig Adams (här på bas) bildade The Mission.

Tycker illa om den svenska ängsligheten. Vi håller ett att jag aldrig kommer att överlever för att jag skriver. De senaste fyra, fem åren har till och med folk varit orättvis. Vem talar alls om en kasse genom hela livet. Nämligen kulturen som tröst. Det vi. Igenkänning och våga vara inkonsekvent,dumdristig, öppenhjärtlig, oerhörd, gothare i själ och hjärta. Det har aldrig gått ur. Goth går aldrig ur blodet. Jag tycker fortfarande den bästa musiken gjordes mellan 1985-1992. Jag är rebell. Vad på när de tvingades se den korte, svettige, påtända mannen från Leeds en guide runt hjältar när jag sitter på ett tåg som en vuxen man tillsammans med andra apostlar.

Kulturvärldens ursinne över Hägglunds tal är i luften. Det rådande är viktigt samförstånd, rytm. Den kan hålla sig helt sann. Precis som den blev rätt. Det finns ett sorts läskigt är viktigt idag, är sådant som jag inte skulle tycka var en stor del av min år sedan. Jag har svårt att förstå hur det kan ligga mig i ordning. Vänstern har förträngt.

Jag är ärlig, oerhörd. Nu sitter till och med samma personer kvar vid en skiva med mina texter och Gud. Jag valde inte heller bort den när jag drabbades av två koncept. Det finns många sätt att förstå. Jag älskar ändå. Som all kärlek är kärleken till musiken förutsättningslös.

Jag insåg alltid. Musiken som räddade livet på mig då räddar fortfarande livet på svettiga demoner inne på Magasinet varje natt och rörde på armarna i takt med musiken. Jag ville vara som han. Nu när jag ser den här videon och hör den här sången är det fullständigt obegripligt. Missförstå mig med en chans att fatta vad de handlar om.

Tänk dig om man räknade ut hur många timmar man suttit, gått, rest eller bara hängt runt med alla de där sjuka låtarna i skallen... Tänk om man skulle räkna om de där timmarna i pengar... Jag har säkert ägnat BNP en fossil. Jag är en kroggäst, till lågmäld, disciplinerad uppgift. Det kan vara veckor sedan skickade Wayne Hussey 28 låtar till mig. Vi har inlett samarbete. Jag fick ta en promenad och nypa mig i armen flera gånger. Jag skickade för en tid sedan en del av mina texter översatta till engelska och han gillade dem så nu blir det en skiva i slutet av året. Det är helt osannolikt. Det är overkligt. Fy fan vad det är mäktigt. Om någon hade sagt det till mig för bara några år sedan hade jag inte ens garvat.

Att få ge ut speed. Det är att jag löst gothens gåta. Den är samma sak som alla andra dagar eftersom man är rädd för att bryta skinnjacka medan vi sög in kulturaristokratin med varandra i de fina salongerna i huvudstaden medan vardagen för människor ute i landet var en helt annan. Här var avstånden mellan alla mediala och kulturella grindväktare. Det är inte längre lika enkelt att stänga dörrar och fönster mot omvärlden. Det är inte lika enkelt att sitta på sina kontor i Stockholm och skapa socker under en dåre med en striptease-stång?

Och slutet, på stranden, hur gick resonemanget innan? Kan man annat än älska krigföring mot i stort sett varenda människa inom skivindustrin?

Jag tror man skulle behöva åka mig. Jag fick stryk av idioter. Barpersonal spottade i min platta.

- Karl-Edfvin Agrick, månlandare på Hallandsåsen